fredag 24 maj 2013

Blogg D: Elements of Journalism



Vad definierar god journalistik? Svaret som ryms i de nio punkter publicerade i The Elements of Journalism, har grundtanken att journalisten ska stå för en oberoende källa till information - en av grundstenarna i ett demokratiskt samhälle - och boken har kommit att utgöra en av journalistkårens heliga skrifter. De nio budorden utgör en högst relevant mönstermall som, om man följer den, ska garantera en sanningsenlig och rättvist målad omvärldsbild. Men själva verktygen; penslarna och duken, är i förändring. Det journalistiska ramverket håller på att byggas om.
 
Sedan den journalistiska yrkesrollens födelse har arbetet sett mer eller mindre likadant ut. Omvärlds- och nyhetsrapportering utifrån inhämtade fakta och intryck har förmedlats till läsare, tittare och lyssnare efter någon form av värdering och kontroll på en redaktion. Det har funnits ett filter mellan skribent och mottagare, en tydlig skiljelinje dem emellan, som utgjorts av journalistens och redaktionens makt att bestämma vem som ska få ta del av vad. Journalistikens nuvarande definiton utgår ifrån så kallad gammelmedia; tidningar, TV och radio. Går den att applicera den på det massiva informationsflöde som mynnat i den tekniska utvecklingen, och som formligen exploderat sedan tillgången till en snabb internetanslutning närmast kommit att betraktas som en mänsklig rättighet? Den digitala sfären innebär plötsligt en möjlighet för var och en som så önskar att vara omvärldsbevakare.
Maktbalansen har rubbats.


Under politiska konflikter, i slutna diktaturer och vid krigshärdar, är det allt oftare privatpersoners uppdateringar på sociala medier som står för den mest omedelbara och närgångna rapporteringen.
Kenza Zouiten, som driver Sveriges största bloggar just nu, når mer än 170 000 unika besökare om dagen, över en miljon läsare varje vecka. Hon har mer makt att påverka än de flesta tryckta dagstidningar.
Människor som varken har journalistutbildning eller i vissa fall ens är skickliga skribenter, är de nya, betydande opinionsbildarna.
Enligt Bill Kovach och Tom Rosenstiel är det dags att omformulera begreppen:  "The question people should ask is not whether someone is called a journalist. The important issue is whether or not this person is doing journalism".


Självklart tycker en del av de mer bekvämt formella journalisträvarna att detta känns obehagligt. Människan är av naturen konventionell och misstänksam mot förändring, särskilt när den kan hota hennes position i gruppen. En viss del av kritiken mot det som Sydsvenskans krönikör Åke Stolt något infantilt benämnt som en ”sopstation på internet”, det vill säga bloggsfären och sociala medier, kan dock vara relevant. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för läsaren att avgöra sanningshalten i allt som rapporteras där då filtret mellan skribent och mottagare är borta. Det finns ingen som kontrollerar att den goda journalistikens första bud - obligation to the truth – följs. 

Å andra sidan är varken skräpjournalistik eller dålig nyhetsvärdering något nytt, och det är fortfarande till syvende och sist upp till läsaren att vara källkritisk. Inte heller traditionell media kan likställas med god journalistik. Fox News högst partiska politiska bevakning är ett tydligt exempel, där man tvärt emot Bill Kovachs och Tom Rosenstiels riktlinjer lagt både vikten av oberoende och proportionerlig bevakning åt sidan.
De sociala medierna innebär en större möjlighet än någonsin för läsaren att kritisera och interagera med nyhetsflödet, vilket enligt Tom Rosenstiel och Bill Kovach är en annan av de grundläggande faktorerna:
It must provide a forum for public criticism and compromise
.
Dessutom menar författarna att ett levande nyhetsflöde är ett tecken på en välfungerande demokrati. “The more democratic the society, the more news and information it tends to have”, är något alla med grundskolekunskaper i samhällsvetenskap kan skriva under på.

Och nu, när alla tecken tyder på att internet trots allt inte är en fluga, är det hög tid även för de journalister som fortfarande krampaktigt kramar tryckpressen och förnekar att de sociala medierna har tagit en betydande position i nyhetsbevakningen, att inse utvecklingens fördelar. Tillgången till ögonblickssnabb information, tidig trendspaning och möjligheten att ha realtidskontakt med sina läsare för att nämna några; internet är en ovärderlig källa att ösa ur.
Och ösa är just det som gammelmedia kommer att få göra; samla in, hantera och värdera relevant information:

”The role of the press, in this new age, is to answere the question ’Where is the good stuff?’”, menar Tom Rosenstiel och Bill Kovach.
Eller som Veckans Affärers Pontus Shultz uttrycker det:
”Det traditionella media som klarar att ge upp en del av makten över sin scen och dela den med den nya våg av individer som kan mer, som tycker nytt och som har ett annat perspektiv än den traditionella mediedramaturgin, har allt att vinna.” 


Om de gamla journalisträvarna inriktar sig på angrepp istället för flykt kan de vara relativt lugna. Lyckas de återuppväcka sin ungdoms snabbhet, smidighet och list kommer inte de sociala medierna förmå att svälta ut dem på länge än.

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Välskriven text med fina liknelser i början.
    Nog har maktbalansen mellan gammelmedia och bloggare rubbats. Det är idag verkligen upp till läsaren att vara källkritisk, något jag tror de flesta är medvetna om, och vilket har en positiv effekt på samhället i stort. Inte bara att läsarna blir mer källkritiska mot både gammelmedia och den digitala sfären utan att även gammelmedia har fått fler granskare som gärna uttrycker sig och sprider vidare genom nätet.
    Fox News är ett intressant exempel på en gammelmedia som lever på partiskhet. Tittar man på klipp på Bill O´Reilly på Youtube ser man hans totala ovilja att visa balanserade nyheter och nyanserade uppslag under sitt program. Att detta kan bli så tydligt är ju också något vi kan tacka internet för, där människor kan granska och rada upp exempel efter exempel på till exempel Youtube och sprida det vidare. Samhället har inte bara fått mer skräp som sprids utan extra bevakare som gör ett viktigt arbete i att granska och göra synligt.

    Mvh Ronja Lindgren

    SvaraRadera
  2. Något jag tycker är intressant med den utveckling som skett är att förr var det mediernas uppgift att se till att vi nåddes av det som var viktigt, i dag är det mer att vi har ett behov av att hela tiden veta vad som händer. Det har nästan blivit så att allmänheten ligger före medierna, och där kommer de nya medierna in i bilden. Vi kan själva sprida det vi tycker är viktigt men som du skriver försvinner då filtret mellan mediet och läsaren och risken att en osanning sprids är ganska stor.

    För några veckor sedan cirkulerade en artikel skriven av en journalist på någon av kvällstidningarna både på kvällstidningarnas webbsidor och på sociala medier. Artikeln var helt påhittad och den som hade skrivit den var väldigt nöjd med att den uppmärksammats så som den gjorde. Artikeln hade förmodligen inte fått sådan spridning utan de nya medierna. Faran här var att människor, både journalister och allmänhet, trodde att artikeln var sann. Så, i den medievärld som råder i dag måste vi vanligt folk bli mycket bättre på att vara källkritiska, just för att det är så mycket som cirkulerar så snabbt och lätt. Vi kan inte lita på att allt som skrivs, inte ens av journalister, är sant. Men jag hoppas ändå att journalistiken även i framtiden, som förr, ska kunna stå för det goda - sanning och rättvisa.

    /Elin Östberg

    SvaraRadera